Haft lite att pyssla med

Förutom "stök i kök"...



Så har det tillverkats beslag, - ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden, skulle man kunna sagt... Men det gör man väl inte... kanske!?



Djävlande motorfästen är ingen lek, efter det att jag "tvättat" fötterna i nästan en timme, så tröttnade Hilmer bror min. Han sopade till för kung och fosterland och tror ni inte på fan... då släppte de förbannade bultarna.
Alltså, med våld går det mesta att lösa.



Resten gick som en dans, ja förutom att mina fötter nu började få simhud mellan tårna, men det är väl smällar man får ta förstår jag.



Jag kan meddela att Fishfindern fungerade alldeles utmärkt, att det simmade så mycket firrar under kölen visste man inte. Mästerfotografen Gösta - ja Hilmer bror min ni vet - beklagar att det icke förevigades, men han har giltigt förfall enär vågorna gjorde allt för att försöka förpassa oss antingen till ett bad, eller durken dit Gösta nästan var på väg vid mötet med en vågtopp på c:a 1,5 meter rätt in i sidan. Det är - kan man konstatera - som de som vet säger, båten tål mer än människan.
Att det har varit "mycké nu" kan Emil gå i god för...



Men jodå, visst har vi hunnit med att äta och dricka gott, både i hemmets lugna (nåja) vrå och på lokal. Vi hann även med att frekventera några av stadens "vattenhål," samt suttit på balkongen och löst världsproblemen. Ja, det var väl nästan det hela...
Har jag sagt att Gösta nu lämnat metropolen för att återvända till Sveriges baksida..? Om inte så vet ni det nu.