Första "segelbåten"

Min kompis Totte och jag hade tillgång till en väldigt gammal och väl intjärad s.k. Singösnipa. Premiär turen till havs på egen hand företogs på Ålandshav i denna - som det kanske egentligen heter - skötbåt av Singötyp, 6 m, 2 master, 12 kvm sprisegel.

Med två citronil några bullar och ett paket Mariekex samt en flytväst bestående av två snören trädda genom några korkar, startade vi vår färd.
Vi gjorde bra fart (tyckte vi) i halvvinden med kurs mot Understensfyr.

Efter kanske en timmes segling tvärdog vinden. Stora svarta moln tornade upp sig i horisonten, och blixtarna tävlade om att lysa starkast.

Efter ett rådslag då det även mumsandes på skaffningen var goda råd dyra. Ovädret närmade sig oroväckande fort, och vinden, regnet och våghöjden ökade i kvadrat.
Vår båttyp är inte direkt känd för sina kryssningsegenskaper, så det var att ta ner segel och fälla masterna. Som tur var så är snipan utrustad med två par åror, men att ro en gammal snipa i motvind och hög sjö är ingen lek för två 12-13 åringar.
Dyngsura och med ömmande kroppar och skinnflådda handflator, nådde vi efter några timmars rodd äntligen båthuset. Den sommaren blev det inte några mer turer till havs, vi höll oss längs med kusten efter den läxan.

På röken

När jag var en liten knallpåse häckade jag på Singö, en ö i roslagens famn. Då när det begav sig fanns det gott om allehanda fisk i havet, vilket man inte kan skryta med nuförtiden. Man metade abborre och braxen, kastade efter gädda, lade nät och långrev... Men höjdaren var att pilka torsk! 
När man kom hem med fångsten var röken varm och enriset klart för att användas. Röken sköttes av gårdens äldste, vi barn satt troget runt om och väntade otåligt. När första torsken togs ur röken och skinnet revs av skivade sig köttet och såg nästan ut som chips. Det rådde en andäktig tystnad när så provsmakningen tog sin börja, detta mina vänner var lön för mödan kan jag lova. På ön användes en stor stenrök, själv skaffade jag mig en liten plåtrök

vilken funkar hyfsat, men inte riktigt i klass med den gamla väl inrökta och av flata stenar byggda röken.
Till torsken momsade vi potatis och stuvade grönsaker minns jag... 
På bordet ska det stå rikligt med rökt torsk. Till det ska du koka potatis. Stuvningen består av blandade bönor, t ex haricot verts och vaxbönor, sparris, senap, smör, vetemjöl, mjölk, grädde, salt och vitpeppar.

 Bon Appétit!

Jag kan inte trolla

Mja alltså inte som en del trollkarlar kan ... äh, ni fattar... Men trolla med Molly, det kan jag i alla fall! Det du Börje. Men Molly och jag är måttliga, så vi använder som mest bara två spön.
Men... Vid modern trolling använder man ofta paravaner för att sprida flera beten i sidled om båten samt djupriggar för att göra detsamma på djupet. Fångstmetoden härstammar från (ja varför blev jag inte förvånad?) Nordamerika och har blivit mycket populär i Norden de senaste 20 åren, framförallt i de stora sjöarna samt i Östersjön. Lax och öring är de vanligaste arterna man fångar på detta sätt. När det gäller beten så är det antingen wobbler eller trollingskedar som de flesta använder.

Om jag hade pengar

...så skulle jag lugnt kunna tänka mig att bli en miljömedveten motorbåtsägare. För visst är hon en riktig skönhet.

För c:a £117,383 inc UK VAT kan du njuta av detta... Inte illa.

 Som sagt, om jag hade pengar...

Skitiga segel

Ja jag vet att det är jag som slarvat, så är det sagt...
Men är det någon vänlig själ som vet ett bra eller billigt sätt (som inte är alltför krångligt) att åter få segel som detta, någotsånär vitt igen?

 

Marknadsföring året 1977

Klart att det blev succé, i och för sig så går det väl inte att misslyckas med en sån fantastisk produkt.

Bojsänke

Två saker som kunnat förvandlat Molly till bojsänke istället för den skönhet till båt som hon normalt är, har blivit åtgärdade.

Monterat nytt roderfäste (det i mitten) det undre hade rostat av, vilket ju inte är bra! (varför använder man inte rostfritt under vattenlinjen?)
Det blev en liten överraskning när båten helt plötsligt inte tog roder...

Dessutom så hade självlänsslangen ruttnat och läckte som ett såll. Den var "lagad" med en "trasa" av den tidigare ägaren och har nog aldrig varit bytt någon gång. Molly är från slutet av 70:talet.
Det kan bero på att den inte är den lättaste att komma åt.
Efter flera försök gav jag upp och kallade in min yngste son. Om man skulle (vilket man ju inte ska) jämföra oss kroppsligt, så är han som en ål, och jag ... ja, som en valross. Nämnde son ålade in och bytte slangen nästan snabbare än vad jag hann hantlanga.

 Nya slangen.
Ovanför den ser ni de rostfria bultarna till det nya rostfria roderfästet.

Var f-n är våren

Nu är hon klar för sjösättning...

Om nu bara våren vill skynda sig på, så vi kan lämna hamnen för nya fiskeäventyr!

 Till haaavs!

Valuta för allt slit

Snart är det dags att lägga allt slit bakom sig och njuta av hav och vind. 

Fiskespöna riktigt darrar av upphetsning, 

och dragen ... ja de drar omkring i fiskelådan som tokar med sina krokar. 

Släpp isarna loss det är vår... Ja, eller nästan i alla fall.