Nostalgi

I förra inlägget där jag skrev att snipan var den första båten stämmer ju naturligtvis inte. Jo kanske såtillvida att hon var den första som var ämnad att bland annat segla med.
Flytetygen man tidigare erövrade världen med var allehanda flottar byggda av drivved vi samlade på oss på havssidan av ön. Hade vi tur så hjälpte väder och vind oss att få timmersläpen att "tappa" en och annan stock. Men oftast fick vi nöja oss med halvdränkta plankstumpar vilka vi band fast på två  lastbilsinnerslangar.
Med dessa paddlade vi sen omkring i viken och gjorde strandhugg.
Senare när vi blev mer förslagna, vi riggade ekan...

Från logen "lånades" ett par krakstörar (ni som inte vet vad en krakstör är, så rekommenderas Google) en lång och en lite kortare. Klädsträcket fick bidra med ett som vi tyckte uttjänt lakan som förmodligen inte (vilket det naturligtvis gjorde) skulle saknas. Tillsammans med rep "lånade" från sjöboden tillverkades ett alldeles ypperligt sprisegel...

 Denna farkost tog oss om vinden var akterlig ända ut till Halvvägs fyr mitt ute på Norrfjärden mellan vår vik (Dalviken) och fastlandet.
Som alla vet, ja eller som de flesta vet så är ekan rundbottnad med en pytteliten köl längs akteröver, alltså inget att kryssa med, så det blev att ro hem. Jodå, många sjömil blev det som årorna kom till användning, då på den tiden när det begav sig i Roslagens famn.