Gått igenom seglen

 Javisst, som jag fruktade har focken lyckats skita ner sig med både rost och mögel... Vad göra, jo Googla naturligtvis - Googla är ordet. Sagt och tvättat, ja eller kanske inte tvättat, men än då... 

Titta vad Google hittade åt mig!

FLÄCKAR KAN TAS BORT PÅ FÖLJANDE SÄTT

Mögel uppstår när du förvarar seglen blöta eller fuktiga. Även om det inte påverkar ett syntetsegels styrka så ser det tråkigt ut och bör tas bort innan det sprider sig.
Gör så här: Försök att borsta bort så mycket som möjligt med en hård borste. Doppa den mögliga delen i en lösning av 1 del blekmedel och tio delar kallvatten under åtminstone 2 timmar. Tvätta noga och eftersköljs ordentligt med färskvatten. upprepa vid behov. En annan metod är att tvätta fläcken i varmt tvålvatten med tillsats av lite blekmedel. Därefter skölj och låt torka. Fukta fläckarna med citronsaft och salt och låt torka i solen. Sköljs därefter med varmt vatten.

Rostfläckar kan tas bort med en tunn pasta av natriumbikarbonat eller tandkräm. Borsta med t.ex en tandborste. Tvätta sedan med milt tvåltvättmedel och skölj noga.

VINÄGER OCH CITRONSAFT ÄR BRA ALTERNATIV TILL BLEKMEDEL!

Tack snälla MCINTOSH SEGELMAKERI

En vända till hamnen

Chefen och jag tog idag en vända till Molly, man kan väl påstå att vi börjar bli en smula otåliga nu...

 En glad Chef.

En jublande kapten!

Vår plats vid bryggan, mindre roligt att se...

 

 Det var frisk vind, havet var (nästan) mer vitt än blått.

Snart så

Snart är det nog äntligen dags att få runda piren och gå till havs...

Hoppas jag.

På inköpslistan:

Har bestämt mig för att Molly ska få åror, bara för att slippa dra igång motorn var gång man ska göra en kort förflyttning. 

Sen är det ju också så att man bör ta saker och ting med ... ro. :-)

Åror 2,70 långa a 399:- paret är ju som hittat.

 Galvaniserad årklyka eller som man i dagligt tal säger årtull c:a 160:-

Ventilationsgaller (rostfritt) till nya luckan, 39.90:-

Halkip, 2st 199:-

Tallriksankare, 3kg 129:-

Ankarlina 12mm 30 m, med kärna av bly 499:-

Tågvirke, c:a 500:-

Div schackel och riggbult c:a 250:-

Växelhusolja 40:-

Båtcleaner/polish/vax/trassel c:a 200:-

Tot: 1915,90:- bara för att få Molly i sjödugligt skick ... 'suck' ... för att då inte nämna allt annat som jag glömt!

Molly liten men naggande god

Det är något visst med de "små" damerna, de är liksom mer lätthanterliga, och utgifterna för underhållet är rimliga.
De gör inte så mycket motstånd i sjön, dessutom kommer man med hennes ringa djupgående, in i de allra flesta vikar.  Som en vis man sa...

 'Go small, go simple, go now'!

Min badbåt

Örn-jollen min förste egna båt är en enmansjolle med ett storsegel. En skönhet med blått däck och vitt skrov, det blå och vit randiga seglet matchade båten väl. Den konstruerades på 1960 talet av Sigurd Isacson.

En lättseglad båt som också garanterar många tillfällen till uppfriskande bad. Jollen är 3,00 m lång/kort, och 1,40 bred med en  segelyta på 6 m².
Bad ja, de flesta var i och för sig ofrivilliga och blev i längden tröttsamma. Man ville segla, inte resa och ösa stup i kvarten, vilket man av all träning, blev rätt bra på med tiden.

Nostalgi

I förra inlägget där jag skrev att snipan var den första båten stämmer ju naturligtvis inte. Jo kanske såtillvida att hon var den första som var ämnad att bland annat segla med.
Flytetygen man tidigare erövrade världen med var allehanda flottar byggda av drivved vi samlade på oss på havssidan av ön. Hade vi tur så hjälpte väder och vind oss att få timmersläpen att "tappa" en och annan stock. Men oftast fick vi nöja oss med halvdränkta plankstumpar vilka vi band fast på två  lastbilsinnerslangar.
Med dessa paddlade vi sen omkring i viken och gjorde strandhugg.
Senare när vi blev mer förslagna, vi riggade ekan...

Från logen "lånades" ett par krakstörar (ni som inte vet vad en krakstör är, så rekommenderas Google) en lång och en lite kortare. Klädsträcket fick bidra med ett som vi tyckte uttjänt lakan som förmodligen inte (vilket det naturligtvis gjorde) skulle saknas. Tillsammans med rep "lånade" från sjöboden tillverkades ett alldeles ypperligt sprisegel...

 Denna farkost tog oss om vinden var akterlig ända ut till Halvvägs fyr mitt ute på Norrfjärden mellan vår vik (Dalviken) och fastlandet.
Som alla vet, ja eller som de flesta vet så är ekan rundbottnad med en pytteliten köl längs akteröver, alltså inget att kryssa med, så det blev att ro hem. Jodå, många sjömil blev det som årorna kom till användning, då på den tiden när det begav sig i Roslagens famn.

Första "segelbåten"

Min kompis Totte och jag hade tillgång till en väldigt gammal och väl intjärad s.k. Singösnipa. Premiär turen till havs på egen hand företogs på Ålandshav i denna - som det kanske egentligen heter - skötbåt av Singötyp, 6 m, 2 master, 12 kvm sprisegel.

Med två citronil några bullar och ett paket Mariekex samt en flytväst bestående av två snören trädda genom några korkar, startade vi vår färd.
Vi gjorde bra fart (tyckte vi) i halvvinden med kurs mot Understensfyr.

Efter kanske en timmes segling tvärdog vinden. Stora svarta moln tornade upp sig i horisonten, och blixtarna tävlade om att lysa starkast.

Efter ett rådslag då det även mumsandes på skaffningen var goda råd dyra. Ovädret närmade sig oroväckande fort, och vinden, regnet och våghöjden ökade i kvadrat.
Vår båttyp är inte direkt känd för sina kryssningsegenskaper, så det var att ta ner segel och fälla masterna. Som tur var så är snipan utrustad med två par åror, men att ro en gammal snipa i motvind och hög sjö är ingen lek för två 12-13 åringar.
Dyngsura och med ömmande kroppar och skinnflådda handflator, nådde vi efter några timmars rodd äntligen båthuset. Den sommaren blev det inte några mer turer till havs, vi höll oss längs med kusten efter den läxan.

På röken

När jag var en liten knallpåse häckade jag på Singö, en ö i roslagens famn. Då när det begav sig fanns det gott om allehanda fisk i havet, vilket man inte kan skryta med nuförtiden. Man metade abborre och braxen, kastade efter gädda, lade nät och långrev... Men höjdaren var att pilka torsk! 
När man kom hem med fångsten var röken varm och enriset klart för att användas. Röken sköttes av gårdens äldste, vi barn satt troget runt om och väntade otåligt. När första torsken togs ur röken och skinnet revs av skivade sig köttet och såg nästan ut som chips. Det rådde en andäktig tystnad när så provsmakningen tog sin börja, detta mina vänner var lön för mödan kan jag lova. På ön användes en stor stenrök, själv skaffade jag mig en liten plåtrök

vilken funkar hyfsat, men inte riktigt i klass med den gamla väl inrökta och av flata stenar byggda röken.
Till torsken momsade vi potatis och stuvade grönsaker minns jag... 
På bordet ska det stå rikligt med rökt torsk. Till det ska du koka potatis. Stuvningen består av blandade bönor, t ex haricot verts och vaxbönor, sparris, senap, smör, vetemjöl, mjölk, grädde, salt och vitpeppar.

 Bon Appétit!

Jag kan inte trolla

Mja alltså inte som en del trollkarlar kan ... äh, ni fattar... Men trolla med Molly, det kan jag i alla fall! Det du Börje. Men Molly och jag är måttliga, så vi använder som mest bara två spön.
Men... Vid modern trolling använder man ofta paravaner för att sprida flera beten i sidled om båten samt djupriggar för att göra detsamma på djupet. Fångstmetoden härstammar från (ja varför blev jag inte förvånad?) Nordamerika och har blivit mycket populär i Norden de senaste 20 åren, framförallt i de stora sjöarna samt i Östersjön. Lax och öring är de vanligaste arterna man fångar på detta sätt. När det gäller beten så är det antingen wobbler eller trollingskedar som de flesta använder.